HISTORIK.
Den Australiska terrierns historia antas börja under kolonísationen på 1800-talet då emigranter från England och Skottland kom till Australien. Det var inte bara människor som anlände med båtarna utan de hade även med sig husdjur och däribland småhundar. Dessa blandades med landets egna strävhåriga black and tan terriers. Deras uppgift var, förutom sällskap, att vara ett allt i allo på gårdar och i gruvor. De skulle klara allt från att vakta gården till att bekämpa skadedjur. Genom att Australien är ett så stort land så utvecklades många typer av rasen, något som märks även på dagens Aussies. 1872 visades i Australien den första hunden på utställning, den hade dock ännu ej fått sitt nuvarande namn. Den första rasstandarden skrevs 1887 och den har sedermera kompletterats och blivit mer detaljrik. Sveriges Australiska terriers historia börjar i Danmark 1953. En dansk kvinna, Comtess Lise Moltke hade från England med sig en Australisk terrier som hon fått som gåva från Hertigparet Gloucester där hon arbetat som barnsköterska. Denna hanhund utställdes 1954 och den engelske domaren som dömde vid det tillfället fann honom så tilltalande att han året efter hade ordnat en tik från England till Danmark och Lise Moltkes kennel "Treffi" grundades. I Sverige ställdes rasen ut första gången 1959 och naturligtvis var det danskägda hundar. Inte förrän 1963 ställdes rasen ut av svenska ägare. Det var Sten och Ebba Persson som visade upp sina danskuppfödda hundar. Dessa hundar blev grunden till deras kennel "Stebs". Den första championen inom rasen i Sverige, blev deras danskimport Stella Polaris Jupiter. 1964 föddes den första valpkullen hos "Stebs " kennel. Det blev en kull på fem valpar. Den första australiska importen, Narrung Roger Dean, kom till landet samma år men han registrerades inte i Svenska Kennelklubben förrän 1966. Intresset för rasen ökade sakta. Det föddes sporadiska valpkullar, men 1968-1969 föddes fem valpkullar. Idag har ca 1000 valpar fötts i Sverige. 1993 föddes i Sverige 80 valpar fördelat på 16 kullar. Det kom även in två importer till landet från Australien och England. För att vara en sådan numerärt liten ras har ett stort antal hundar importerats, (ca 66 st) ,dels från ursprungslandet men även från England och de övriga nordiska länderna. Detta har lett till att det finns ett relativt stort avelsmaterial att tillgå.
HUR SER EN TYPISK AUSTRALISK TERRIER UT ?
Aussien är en liten ras med en mankhöjd omkring ca 25 cm och vikten 6,5 kg, oftast ligger dock både höjd och vikt något över detta. Pälsen är sträv med raka pälsstrån och på huvudet sitter ett av rasens kännetecken, den silkeslena tofsen. Halsen inramas av en yvig krage och den vuxna hundens öron är spetsiga och uppåtstående Rasen finns i färgerna Blue and tan och Röd/Sandy. De hundar som är blue and tan har blåsvart kropp och svans, medan ben , huvud och området nedanför svansen är guldbrunt. Hjässtofsen skall vara i en ljusare nyans. De röda/ sandfärgade är enfärgade med en spännvidd från ljust sandfärgade till klart röda hundar. Rasen lever i skuggan av många söta raser och det har fört med sig att den aldrig blivit en hundhandlarras. Det är en relativt frisk ras med många veteraner på 10-16 år.
TEMPERAMENT
Den hör helt klart till terriergruppen och är inte en dvärghund.Den skall som övriga terriers vara en vaken , modig och robust individ. Det finns otaliga historier om Aussiens företagsamhet och den är känd för sin vaksamhet och vighet. Dess krage skall vara till skydd mot ormars angrepp och den är en duktig råttjägare. Rasen är också en mycket god hoppare och tar sig lätt över stora vallar och djupa diken. I dagens läge används den uteslutande som sällskapshund. Rasen är intelligent och lär sig både bra och mindre bra saker snabbt. Den älskar att röra sig, så Agility och lydnad passar den utmärkt, men du måste som ägare kunna ta tillvara en terriers egenheter och karaktär i lydnadsarbetet. Aussien är en pigg och tuff liten hund som inte alltid vet sin litenhet. Både tikar och hanar kan märka ut sina revir och man kan även se tikar som lyfter på benet. Den älskar barn och är en bra kompis till dem. De är tåliga, finner sig i det mesta och leker gärna med bollar eller en papperstuss på ett snöre som en liten kattunge. Du kan knappast få en trognare familjemedlem. Den är också en bra vakthund trots sin ringa storlek och noterar kvickt faror som hotar. En viss del av jaktinstinkten har den kvar och den tar gärna en språngmarsch efter en katt eller hare. Den springer dock sällan så långt bort att man inte ser den. Rasen är ingen bekväm liten soffhund, även om den gärna ligger och sover i soffan timmar i sträck efter större aktiviteter. Om den lever ett inaktivt liv hittar den på egna saker att göra, som vi kanske inte alltid uppskattar. Men lär man den redan som valp vem som bestämmer, och ger den en konsekvent uppfostran och motion, är den en helt underbar individ med stor personlighet. Två Australiska terriers är aldrig lika även om de är syskon. Den är väldigt fäst vid sin familj och passar dåligt som kennelhund eller hos den som arbetar hela dagarna. En Australisk terrier är en stor hund i litet for-mat och perfekt för den som vill ha en stor hund i bekväm storlek. Den kan allt en stor hund kan, möjligen förutom att dra en pulka. Den älskar att springa bredvid cykeln eller efter skidorna och tål både kyla och hetta bra. Deras medfödda kärlek till barn och deras lojala sinnelag gör att vi aussie-frälsta inte kan tänka oss en underbarare familjemedlem . Ett speciellt kännetecken för den vuxna Aussiens sinnesstämning är öronen. De visar sin välvilja genom att stryka öronen bakåt och det får inte förväxlas med andra känsloyttringar. Barn och Aussie, en utmärkt kombination om de får lära sig att ta hänsyn och acceptera varandra. Här är det vi som vuxna som måste ansvara för att leken sker på rättvisa villkor, både för hund och barn.
VARFÖR JUST EN AUSSIE ?
Den passar både ung och gammal och är en sportig ras. Den är frisk och lättskött. Glad i människor och barn. Alltid pigg på aktivitet. Tålig, lättlärd och charmig. Men envis. Rasen är oftast sund och långlivad. Allt naturligtvis under förutsättning att den fått en god uppfostran, av någon som är rättvis och respekterar hundar som de individer de är.
NACKDELAR FINNS DE ?
Jo visst finns de, som hos alla raser. Med en hund i huset är man aldrig fri utan det finns alltid rutiner att följa. Skall man resa bort och hunden inte kan komma med så måste man ha hundvakt. En Aussie kan också vara tuff mot stora hundar och det måste man i så fall träna bort, så den inte råkar illa ut. Den kan vara matglad, så det gäller att se upp så att den inte blir fet. Det är ingen skällig ras, men dess skall är kraftigt i förhållande till storleken, både då den vaktar, eller skäller av glädje när någon bekant kommer.
SKÖTSEL AV VUXEN HUND.
Om inte hunden skall se ovårdad ut så bör den trimmas ca 3 gånger per år (beror på hårkvalité och hårväxt). Detta kan man lära sig göra själv (trimanvisning kan rekvireras från Aussie-klubben) eller så lämnas hunden till uppfödaren eller proffessionell trimmare (kontrollera att de känner till hur rasen skall se ut). Genomkamning ett par gånger i veckan med en tät stålkam håller hemmet så gott som hårfritt. En förutsättning för att man skall kunna sköta sin hund är att man redan som liten hanteringsövat den., har man det, blir inte klo, päls och allmän skötsel något problem.
TIKEN & VALPARNA.
En aussietik får ofta 4-6 valpar och de föder oftast problemfritt. De flesta tikar är mycket goda mödrar, sköter om sina valpar och diar dem under många veckor. Har man flera tikar hjälps de åt att uppfostra kullen. Även hanar tar del av uppfostran, om man låter dem vara med. Uppfostran av valparna är hård men rättvis. En liten aussievalp kan ha ett variationsrikt utseende och i en och samma kull kan man se olika pälsar. En valp kan vara ullig, medan en annan kan vara helt sträv och släthårig. Trots olikheterna kan båda få rätt pälskvalitet som vuxen. De röda valparna har svarta täckhår, som man plockar bort allt eftersom de mognar. Detta ser man genom att de svarta stråna vitnar i botten och går lätt att plocka bort. Öronen reser sig olika hos individerna och det är inte ovanligt att de hänger upp till tandömsningen. Att plocka ut utställningsstjärnan ur en kull, kan ha sina svårigheter, för som i sagan kan ankungen bli svanen, men också det motsatta sker i bland. Valparna är redan som nyfödda starka och har en enorm livskvalitet. De hinner nästan inte födas, förrän de vill ta för sig av mammans mjölk. De älskar att vara med där det händer saker och redan hos uppfödaren undersöker de sin värld nyfiket. Vid vetrinärbesktningen hoppar en aussievalp obekymrat omkring i den nya omgivningen och trots sprutor och andra obehag brukar veterinären få både en svansviftning och en slick i ansiktet som tack. Förflyttningen till det nya hemmet brukar heller inte vålla några större problem, bara den inte får känna sig övergiven. Den behöver mycket kontakt och omtanke, men måste ändå lämnas i lugn och ro då den vill sova, då anpassar den sig snabbt till det nya hemmet. Den lilla tuffingen älskar att busa och den leker gärna andra hundar trötta. En aussievalp skall uppfostras som en stor hund, med konsekvens, kärlek och klara regler. En aussie älskar att få somna i ditt knä och önskar inget hellre än att få vara tillsammans med dig.
VAD SKALL MAN VÄLJA,HANHUND ELLER TIK.
Det är en smaksak. Har man en hund tidigare så tar man en ny av samma kön, likaså om alla grannar runtomkring har tex , tikar - så köper man en tik för grannsämjans och husfridens skull. Är man inte bunden av omgivningen, så är hannen det bästa valet; Han löper inte 2 x 3 veckor per år som tiken ( inga fläckar på möbler och mattor), blir aldrig skendräktig och har oftast ett gladare och jämnare humör. Många tror att hanhundar är jobbigare att ha, men detta stämmer inte inom den här rasen, där hannarna kan vara mycket lugna ja t.o.m flegmatiska medan systern är ett ystert yrväder ! Detta beror helt på hundens personlighet inte på könet. Är man utställnings eller lydnadsintresserad är hannen också ett bättre val eftersom han, i de flesta fall, är ståtligare, visar sig bättre i ringen och är mera arbetsvillig än tiken.
RASKLUBB
Sverige har en klubb för rasen som startade 1975 och som bär namnet Aussie-klubben. Den startades upp av några entusiaster och har nu ett par hundra medlem-mar. Föreningen är underordnad Svenska Terrierklubben och i stadgarna står att läsa om dess uppgift: Föreningens ändamål är att främja aveln och sprida kunskap om rasen. Detta kan inte nås på annat sätt än genom sammanhållning. Aussieägare och uppfödare emellan kan delge varandra uppgifter om eventuella avvi-kelser som sjukdomar, defekter, exteriöra eller mentala egenskaper, men även förtjänster hos olika linjer och individer. Föreningen arbetar också med att ta till sig allt aktuellt som skrivs om rasen utomlands. De uppfödare som är anslutna till klubben försöker genom den hålla sig ajour med vad som händer rasen i världen och försöker förvalta sina lån för framtiden så väl de kan.För att information skall nå ut till våra medlemmar ger Aussie-klubben ut en medlemstidning 4 gånger om året. Klubben har även sedan starten anordnat en rasklubbsutställning årligen på olika platser i landet. För att vara med i Aussie-klubben behöver man inte äga en Australisk terrier utan intresse för rasen räcker.Klubben har även en del artiklar till försäljning bl. a en Svensk avelspärm där man kan läsa det mesta om rasen i Sverige, registreringar, champions, importer osv. En brosch som togs fram vid rasens 30 års jubileum mm mm.

Texten är skriven av Ulla- Britt Norgren, Vitterklippens kennel